Astrid..
Jag kan inte förstå hur man kan behandla djur dåligt, jag kan verkligen inte förstå det.
Det stod i tidningingen här för nån vecka sen om en familj som hade ca 30-40 hundar hemma som alla var vanvårdade. Hur kan man låta det gå så långt? Hur kan man inte se att djuren mår dåligt. Jag blir så sjukt arg när jag tänker på det.
Min mamma, som är en riktig djurälskare, läste om dessa hundrar i tidningen och ringde till polisen på en gång. Man kunde nämligen få ta hand om de hundar som var pigga nog. Mamma fick komma och kolla på hundarna nån dag efter samtalet och nu har hon en liten Astrid hemma.
Astrid var väldigt tillbaka dragen i början som är väldigt förstående. Dom hade fått raka av all päls på henne för att det var bara som en ända stor klupp. Astrid som är en mellan pudel var så smal första gången jag såg henne. Hon var så liten, och så gick hon och skakade.
Men nu 2 veckor senare springer hon omkring och leker som aldrig förr. Man kan se på Astrid att hon tycker det är så kul att få vara lös och jaga katterna eller springa och lukta på alla spännade lukter. Det är så kul också för när man kommer och hälsar på mamma nu så möts man av världens gladaste hund som hoppar på båda bakbenen jämfota för att hon blir så glad. Astrid kommer få det liv som hon ska ha nu och hon kommer vara den lyckligaste lilla pudeln!
